Trotts allt runt mig är jag lycklig.


Folk lever life, drar spontanare utomlands i flera veckor. Och här sitter jag och måste rabbla alfabetet från början för att veta vilken bokstav som kommer efter k. Nog för  att jag har dyslexi och dyskalkyli så känner jag mig mer eller mindre hjärndöd. Har väl alltid varit lite bakom flötet men sedan jag blev gravid känner jag mig ännu värre. Inte kolla på någonting känns det som.  Men vad gör det om hundra år.

Fotografen hittar du HÄR